mycketsaft

Steg upp "tidigt" i dag för en gångs skull, halv nio. Haha, jag sover oftast som kortast till elva. Vi hämtade vaggan hos min morbror igår och fick med lite sängkläder som jag håller på att tvätta. Igår var jag till läkaren för att jag ville bli heltidssjukskriven (egentligen ringde jag för mer än 2 veckor sen men de hade ingen tid förrän igår). Fick läkarintyg som tur var. Är ju rätt så risig nu. Hade haft sammandragningar hela morgonen typ från 10 tills jag kom till doktorn vid ett. Han skulle känna på magen och jag hann få två sammandragningar under tiden. Han kände att huvudet hade fixerat sig och han kände även på livmodertappen  och märkte att barnets huvud tryckte på en del. Tyvärr var livmodertappen inte riktigt mogen för att barnet skulle ramla ut igår men han sa att om det fortsatte som det gjorde igår hade det kunnat hända riktigt snart, som idag. Tyvärr så lättade sammandragningarna efter några timmar och har bara haft någon enstaka idag så jag är lite besviken. Men jag fick ändå upp hoppet om att den kanske kommer tidigare.
I helgen hade jag nästan gett upp helt, orkade ingenting, hade bara ont och grät ett tag med Petter, jag klarar av att ha det så i någon dag men när det går veckor och man knappt kan duscha så känner man sej som en börda för alla andra och man orkar bara inte mer och då kommer tårarna. Men som sagt har hoppet kommit tillbaka nu :) Måste verkligen ta en dag i taget för att orka, tanken på att det egentligen är en hel månad kvar är outhärdlig. Hoppas den vill komma nu i veckan!
Snart har vi vår lilla skitunge hos oss..