mycketsaft

Jag är trött, mår illa, har ont i huvudet, det mesta luktar illa så jag vill spy, jag är kissnödig hela tiden och samtidigt törstig. Jag är yr och svimfärdig, jag har ont i ryggen och höfterna, jag har tappat all kraft i musklerna och tar mej knappt upp från golvet om jag av någon dum anledning satt mej ner, inga kläder passar och jag är allmänt tjurig. Petter tycker att det är bra att jag själv inser att jag är väldigt gnällig, så slipper han påpeka det. Imorgon ska vi till barnmorskan och då ska jag beklaga mej lite extra. Jag börjar tro att jag har fått graviditetsdiabetes för jag har de vanliga symtomen. På ett sätt skulle det kännas skönt för då är det ju "bara" att sluta med socker och dra ner på fet mat så kommer jag att må finfint igen! (i min fantasi i alla fall) Men samtidigt är det skadligt för barnet och det vill jag ju inte. Är det bara järnvärdet som spökar så blir jag då galen för jag trycker i mej järntabletter som jag dessutom mår illa av och det verkar inte hjälpa, så mer av det vill jag inte ha. Jag minns inte längre hur det kändes att må bra! Jag ångrar absolut inte graviditeten men ibland känns allt bara så hopplöst och jag vill bara lägga mej i någon slags koma tills det är dags att föda.

En sak som lyser upp den här dagen för mej är att vi fått ett till förråd så nu kan jag städa ur barnets rum! Hade tänkt göra det idag, direkt efter att vaktis hade ringt men jag svimmar ju nästan av att stå upp så det är bara att glömma. Nu passade jag på att ta en bild på tjockmagen så får ni se.. Jag minns den tiden då den där lilla leverfläcken låg nära naveln.. haha, och tjockare kommer jag att bli. Förresten så är de röda strecken längs ner på magen bara avtryck från byxorna som sitter för hårt :p
Nu kommer snart Petter hem så då får jag gnälla lite mer..